El Bulli: Berättelsen om en dröm

År 1956 köper familjen Shilling mark i Cala Montjoi. År 1981 tar elBulli sina första steg som restaurang. Juli Soler tar över positionen som restaurangchef år 1981. Två år senare kommer Ferran Adrià in i bilden som lärling.

Ferran Adrià står som ensam kock år 1987. Samma år bestämmer han sig för att gå ifrån kokböckerna och följa sin egen stil. Han hittar den genom att hämta inspiration från det traditionella köket i sin omgivning, dess produkter, matlagningstekniker, såser, garneringar...

Efter några år av traditionell, inhemsk matlagning börjar en mer personlig stil ta sin början. Den här vägen leder till nyskapande matlagning och målet att uppnå absolut kreativ frihet. De första kreativa processerna föds. Menyns uppbyggnad lyfter fram uppkomsten av tapas, och dessertvagnarna försvinner för att ge plats åt desserter upplagda på fat.

Den tekniska forskningen och begreppsforskningen inleds, vilket troligtvis är den viktigaste vändpunkten för elBulli. Ferran Adrià och hans team arbetar på forskning av nya tekniker, begrepp och utföranden som skulle leda till en mängd nya recept. Etableringen av symbiosen av sött och salt äger rum, tillsammans med uppkomsten av dekonstruktion och minimalism.

elBulli får sin tredje Michelinstjärna. Inom den tekniska forskningen och begreppsforskningen hittas en ny teknik för karamellisering, vilket leder till utvecklingen av nya bakverk, varmt gelatin, varma skum och gelatinpulver.

Investeringen i kreativitet ger resultat. En permanent workshop grundas i Barcelona. Senare öppnar de Bullicarmen, elBullis högkvarter. Dessutom försvinner menyn och lämnar avsmakningsmenyn som enda alternativ. I köket utvecklas en ny panering och sodasifoner används för att skapa kolsyrade drycker.

elBulli erbjuder en mängd nya begrepp, tekniker och utföranden: spherification, luftskum, flytande kväve, cru-teknik och frystorkning. Morphing syns på menyn samtidigt som bidragen från den industriella designen fokuserar på köket och bordet.

Den här perioden utmärks av Ferran Adriàs deltagande i konstuställningen Documenta12. Under 2007 bryts den röda tråden som funnits i elBullis historia sedan det sena 50-talet när Marketta Schilling, restaurangens grundare, dör vid 87 års ålder.

En inspelning som under en hel dag följer kockar, serveringspersonal och gäster, från gryningen tills den sista kunden beslutar sig för att gå. Det här ger en realistisk skildring av hur restaurangen i Roses fungerar på daglig basis. Dessutom erbjuder filmen "El Bulli: berättelsen om en dröm" historien om elBulli i ett reducerat format.

Det finns en utbredd konsensus om elBulli och Ferran inom många områden, inte bara i den kulinariska världen. Utöver ett flertal utmärkelser från Restaurant Magazine, tilldelas de designutmärkelser och Ferran blir hedersdoktor. Ferran Adrià åker på en världsturné för presentationen av sin bok "A day at elBulli". Alicia Foundation grundas.

De sista två åren på elBulli. Ferran och juli bestämmer sig för att förändra elBulli och på Madrid Fusión 2019 annonserar de att elBulli ska stänga ned för att reflektera över hur de ska återöppna 2014 som kreativt centrum. Albert Adrià beslutar sig för att påbörja en egen ny utmaning i Barcelona.

Den 30 juli 2011 stänger elBulli, den femfaldiga vinnaren av World’s Best Restaurant, sina dörrar för att 2014 förvandlas till en stiftelse. Dess kock, Ferran Adrià, anordnade en sista spektakulär middag, omgiven av de som är världens bästa kockar i dag.

Utställningen i Palau Robert som visade elBullis historia får oss att tänka om angående det ursprungliga projektet att utöka stiftelsens framtida arbete för att bevara elBullis essens och arv. elBullis universum, Ferran Adrià, Juli Soler och Albert Adrià fortsätter expandera myten och lyckas ta den gastronomiska världen till världen av innovation.

Efter tre års arbete uppnår elBullifoundation sitt mål bestående av tre pelare: Sapiens (elBullifoundation metodik), LaBulligrafia (ett arkiv som mottar besökare) och elBulli1846 (en plats i Cala Montjol där kraften hos den kreativa processen kan studeras och utforskas).

Här samlas vittnesbörd från konstnärer, museichefer och kuratorer som för första gången reflekterar över vilken roll matlagningen av typen avant-garde har inom modern konst.