Skräckslagna och täckta av blod, flyr Jordán och Cornelia utan att våga se sig om, mitt i natten genom ett ökenlandskap. Trots att de bara är barn, blir de obevekligen förföljda av en grupp hämndlystna människor. Som tur är hittar de ett gömställe i mörkret, men inte så länge.

En gigantisk buss har parkerat på torget. Framför den håller den ultrakonservativa, upplysta kvinnan, Caterina Izara, ett kampanjtal för lokalbefolkningen som hyllar henne som om hon vore en gudinna. Inte långt därifrån parkerar poliserna Teodoro och Sorroche sina olyckliga liv för att påbörja nattskiftet. Men lugnet varar inte länge.

Några timmar innan hon flyr tillsammans med Jordán tvingas Cornelia fly från kåkstaden där hon bor. Tábata, kvinnan som tar hand om henne som om hon vore hennes egen dotter, varnar henne för en allvarlig fara: de är ute efter dem.

Efter en intensiv flykt gömmer sig Jordán och Cornelia i köpcentret i tron om att faran är över. Men poliserna Teodoro och Sorroche är hack i häl.

Några veckor innan mordet på Josué upplever Cornelia livet i kåkstaden som ett rent helvete. Hennes enda flykt är stunder med Tábata, som fyller henne med gåtfulla berättelser fulla av magi och mystik. Teodoro och Sorroche hanterar mordet på Jordán. Polisstationens omgivningar har blivit överfulla av Josués hämndlystna släktingar.

På polisstationen råder kaos och förvirring. Samtidigt går vi tillbaka i tiden till det förflutna för Caterina, Carmen, Jordáns mamma samt poliserna Teodoro och Sorroche.